Ella

Finast

Jag brukar ofta tänka att det är tur att Olivia kom först, för om det är något hon har lärt mig så är det att vara tålmodig, att saker inte blir som man tänkt och planerat men att det blir bra i alla fall . Allt detta behövs så väl idag...Ella är en liten solstråle som är så olik Olivia; har mindre sömnbehov, snabbare motorisk utveckling, snabb, modig, envis och med ett helt annat temperament. Jag tillbringade Ellas första tre månader med att tycka nåt var fel, sen kom jag på att jag utgick från, förväntade mig att hon skulle vara som O. Hur knäppt som helst, jag vet, men det var helt omedvetet. Jag gick och väntade och väntade på att hon skulle börja sova länge som O och fattade inte att ungen bara sov när vagnen rullade men slog upp ögonen så fort jag öppnade dörren in till farstun.

Ella idag pratar ofta och gärna, har just lärt sig klättra (pust! lite jobbigt för hjärtverksamheten känner jag) och idagsläget är mamma och pappa de enda ord hon säger. Hon förstår dock mer än hon kan uttrycka. Hon sover så lite och är trött från 14 och framåt. Hon är inte lugn en stund, vill ofta bli buren och gillar när det händer saker. Är inte blyg alls, tycker jag. Det bådar ju gott inför dagisstarten den 12 januari. Känns konstigt att hon ska börja, hon känns fortfarande liten; inga tänder och pratar inte. Annars så är hon perfekt för dagis, tror jag.

Det är fascinerande att två brudar med samma föräldrar kan bli så olika, för man tycker ju inte att man gör saker så annorlunda, att man är samma person.

Du är finaste och bästa tjejen, Ella!