Vår söndag...

inleddes med ett besök i Aspuddsparken (4HGÅRD) med Johanna och Saga; korvgrillning, fika och lek i ruggigt väder. Det är intressant att se hur olika mina 2 sockerbitar beter sig i olika situationer; som igår då Ella är helt orädd och vill klappa men även greppa tag i djurens päls

OCH Olivia som verkligen är rädd för djur och tycker det är obehagligt med en katt under bordet.

Väl hemma kom Olivia på att hon ville baka biscotti, så sagt och gjort...

Hon gjorde dem helt själv; fick lite hjälp med att baka ut och skära dem. Men vad annat att vänta; hon har ju en pappa som bakar flera gånger i veckan, ställer upp omg om hon vill själv samt har både en faster, moster och mormor som bakar ofta och GOTT så hon är van vid att man håller på.

Söndagkväll;

Danne bakar tekakor med båda. Mmmm...

Annie

Åh, jag är så glad att vi tog oss tid att åka till Fotografiska museet idag för att titta på Annie Leibowitz-utställningen. Den var så fin. Jag tycker mycket om fotografier.
Allt detta hann jag notera, eftersom jag också hade med Ella Bella tornadon, som försökte hänga sig i ramarna, innan jag lockade med äpple och festis, för att få lite lugn. Det blev det i en kvart.

Jag försöker få henne att gå bredvid, kanske hålla i vagnen eller handen (OK låter lite som en hund men det menar jag inte) men hon är inte riktigt där än. Fick hon välja själv skulle hon inte ens vilja ha med vagnen.

Så dagens tips - Fotografiska, alltså. Den 24/9 börjar en ny utställning om modefotografier, som säkert blir kul att titta på.

Tänder?

Igår trodde vi att E skulle bli sjuk; trött, gnällig, orolig sömn, ledsen och med förkylningar i familjen var risken rätt stor att nåt var på G. Men - ingenting. Hon var hur pigg som helt under dagen idag hemma med mig men däremot har hon dreglat kopiösa mängder, så nu tror jag att hon ev får nya tänder?!

Värsta hjälten!

1.43.31!!

Personbästa med ca 4 min. Det hade kanske blivit ännu mer om han inte fick kramp efter 1,8 mil som inte ville släppa.

Alltså

det här med facebook. Till slut - efter mycket om och men och hit och dit och upp och ner, så gick jag med. Och ni får tro mig eller ej men jag gjorde det för mitt stora barns skull. Mycket planeras på detta fb, som vi blir utanför om vi inte är med. Jag vill inte att mitt barn ska vara utanför. Är livrädd för det, faktiskt. Så - I´m in.

Tro det eller ej men efter en minut hade jag en vän, efter ca en halvtimme sju plus att jag då också hunnit med att chatta med systeryster i Grekland samt haft kontalt med två trevliga bruttor jag inte annars har daglig kontakt med.

Mission ackomplished, I guess?

Är det inte en galen värld vi lever i, tänker jag och känner mig si så där 75 år gammal.

Trochacerit

eller nåt kallas det för. Min höftåkomma alltså. Eller egentligen inte höftåkomma eftersom själva höften är i finfin kondition, om jag förstod farbror doktorn rätt. Det är musklerna och muskelfästen (ett eller flera I do not know) som blivit överansträngda och inflammerade. Recept:

INGEN LÖPNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(lite konstigt är det ju att de 2 läkare jag sett innan inte hade nåt emot att jag sprang)

Gå hos sjukgymnast för att prova ut specialutformat träningsprogram för endast mig

Antiinflammatoriska tabletter under några dagar så jag ska slippa ha ont.

INGEN LÖPNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Shit vad trist alltså. Att inte få springa alltså.

I´m off

to the ortopedklinik. Håller tummarna nu och hoppas han säger:

- Men, jösses H, maken till vältränad 2-barnsmamma har jag aldrig sett maken till. Nu gör vi så här så blir du snabbt bättre och kan springa Midnattsloppet, Dianamilen och Tjejmilen nästa år. Och inte kommer det att göra ont heller.

Då svarar jag:

- Prisa gudarna och så kastar jag mig ner på knä och tillber farbror doktorn.

Eller kanske inte. Vi får se.

Men, apropå Dianamilen. Jag ska springa den med min syster och svägerska. Kul, va?! Men säg inget till dem för de vet inte om det än. Jag kommer nog behöva smöra en del för att de ska nappa.

Krångligt

Ellas dagisfröknar har bett oss ta kontakt med BVC för att kolla upp om hon är laktoskänslig/-intolerant. Så ett första steg är nu att ge henne låglaktosprodukter under 2 veckor. Det är pyssligt värre att tänka på vad vi ger henne, vilka maträtter vi lagar och hur vi kan göra om och utesluta mjölkprodukter för hennes skull.
Inte är det billigt heller - ta tex. en liter yoghurt för 27 kr. Nu är det inte det som är problemet, förstås.

Ny vecka

Veckorna går verkligen fort och vi svischar i full fart in i hösten. Höstskor är inhandlade, jackor, överdragsbyxor och gummistövlar framplockade. Igår handlade jag nya vantar åt tjejerna och behöver plocka fram mina egna. Det är inte mer är 5-7 grader när jag går iväg till jobbet på morgnarna numera.

Det är en vecka då två stora knutar ska lösas upp så jag kan gå vidare och se framåt. Jag har en dejt med farbror höftortoped på tisdag och på onsdag får vi lämna in vår smurf på lagning. Hoppas på det bästa!

Det roliga är i alla fall att min mamma kommer på onsdag och stannar till lördag, så jag tror vi ska gå och inhandla ett fint ljushus som jag lagt mina ögon på några gånger i Etuna. Blir finfint till balkongen i höst!

Ha en bra vecka alla fina som hittar hit! Själv ska jag krypa ner under filten och kurera mig från huvudvärk, feber, halsrossel - en megadunderförkylning alltså.

Desigual

har jag varit och besökt ikväll i Täby Galleria tillsammans med en vän. Vi blev båda kära i samma tröja/klänning/tunika. Jag har alltid tyckt att deras kläder är aningen speciella men brudarna fick varsin kjol av sin faster förra året som är riktigt fina. Efter det har jag fått upp ögonen för deras plagg mer och mer. Så Carro, om du fortfarande gillar kläderna - ÅK!

Hipp hipp hurra!

för världens bästa Gustav! (Gustav och Ella Bella tittar på getter i Kolmården i somras)

Rugguggla

-Mamma, du ser ut som ett ruggigt troll.

Yes, tack, tack. En kommentar som piggar upp i den analkande hösten - NOT. Undrar var hon fick det ifrån. Kanske syns de för få timmarna sömn alldeles för tydligt?