Tänk er att ni sitter på bussen och lyssnar till följande konversation:
-Mamma, pappa kallade mig Nalle-fjant i morse. Varför gjorde han det?
-Hm, gjorde han? Varför då?
-Vet inte.
-Mamma, jag vill inte att pappa kallar Nalle-fjant. Jag blir ledsen då. Man får inte det.
-Nej, det har du rätt i. Du får kalla pappa för nåt. (smart inlägg, va?)
-Nej, det vill jag inte. Pappa kanske blir ledsen då. (klok flicka)
-Vi får fråga honom varför han gjorde det.
-Det får du göra.
-Hmmm.
Behöver jag tillägga att det var mycket pinsamt då hela bussen kunde överhöra detta och säkert undrade vad O har för pappa.
Det första jag tar upp med D är förstås detta när vi träffs för lunch i stan.
-Varför kallade du O för Nalle-fjant?
-Det gjorde jag inte. När skulle jag gjort det?
-Imorse.
-Haha. Det gjorde jag inte. Sa hon det?
-Ja, högt och tydligt i hela bussen.
-Hahahahahahahah.
Jag har fortfarande inte lyckats utröna vad detta kommer ifrån.
2 kommentarer:
Det hade kunnat vara sant då vi vet att D kan vara en riktig liten retsticka! :) Trevlig kväll och hälsa Caprinja...
Hm, tack för det M, jag är en allvarlig person som sällan eller aldrig är retsam... ironi är en konst som få behärskar... :-) men jag har inte sagt nallefjant! Det finns fler än jag som har livilig fantasi, (läs O...)
Skicka en kommentar