Jag har en dotter som tror att jag , innan jag blev mamma, var en häxa. Hon tror också att jag blev förvandlad till häxa av en annan häxa som gömde sig och därför kan jag inte berätta hur hon såg ut. Jag däremot var svart. Så numera vill hon varje kväll, när vi läst saga, fråga mig om hur det var att vara häxa. Ikväll kom vi fram till att jag var en snäll häxa och att jag tyckte det var roligt. Nu undrar ni kanske hur vi kom att prata om detta och det är av den enkla anledningen att O numera är rädd för drakar när hon ska sova. När jag en kväll sa att jag trollat bort alla drakar så trodde hon mig inte, eftersom jag ju inte kan trolla. Men, sa jag, eftersom jag varit häxa en gång och då trollat bort dem så är de verkligen borta. Hon trodde på mig - stenhårt. Ungefär som när jag trollade bort och slängde trollen i soprummet när vi bodde på Hornsgatan - fast då var hon inte stor nog att ifrågasätta som hon gör nu.
Gulligt, va!?
Min fina älskade stora tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar