Stoppa tjuven!

Och vem var tjuven? Jo, jag uppenbarligen. Det är ju så att det finns människor och så finns det människor. Idag när vi var ute och gick med varsin barnvagn såg vi en pojke ramla på sin cykel. Han verkade ensam men letade uppenbart efter någon så han lämnade sin cykel, så jag tänkte att jag skulle hjälpa honom med cykeln, tänkte alltså ge honom den. Så jag lämnar vagn och allt och börjar bära upp hans cykel för några trappor och när jag håller på med det ropar en kvinna, som antagligen var hans mamma, åt mig att lämna cykeln, den var minsann deras osv. Så jag bar ner den igen. När vi gick förbi dem förklarade bankiren att vi inte alls tänkte ta den och hon hävdade då att hon var så stressad och skärrad av vad som hänt - kanske hon inte skulle låta pojken åka 1 km före henne då. För vi såg ju verkligen ut som tjuvar, jag och bankiren, med varsin barnvagn och allt. Jättesmidigt för oss att ta med en hyfsat stor cykel.