det här med facebook. Till slut - efter mycket om och men och hit och dit och upp och ner, så gick jag med. Och ni får tro mig eller ej men jag gjorde det för mitt stora barns skull. Mycket planeras på detta fb, som vi blir utanför om vi inte är med. Jag vill inte att mitt barn ska vara utanför. Är livrädd för det, faktiskt. Så - I´m in.
Tro det eller ej men efter en minut hade jag en vän, efter ca en halvtimme sju plus att jag då också hunnit med att chatta med systeryster i Grekland samt haft kontalt med två trevliga bruttor jag inte annars har daglig kontakt med.
Mission ackomplished, I guess?
Är det inte en galen värld vi lever i, tänker jag och känner mig si så där 75 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar